Program note (EN)
The title, ‘Drive’, refers to the non-linear format of the score. The instructions in the score are laid out along a circle with reference to a map in which one can move from any point to any other point at any moment. Although the piece is composed as to be played clockwise from 12 to 12, the player may choose to take another path through the material. Taking another route will affect the computer part.
The harmony and the melodic fragments are built around a six note chord in which every note gravitates towards the center of the chord, a quarter of a semi tone raised B natural. This harmonic glissando is continous throughout the piece and results in microtonal variations of the original harmony. It is heard as a harmonic shadow cast by the computer behind the viola. At five consecutive points in the score the harmony is ‘sampled’ and the harmonic overtones from these discrete chords gives the pitches for the four virtual resonant strings in the computer part. The third computer voice is a bass note, sampled from the very first note as played by the viola, D natural, and making a glissando up a perfect fourth.
These three elements are played back by the computer as a result of the incoming signal from the viola. The viola part has three distinct motifs that each relate to the three computer generated voices. The performer is allowed to use the notated material freely, change the order of the events if she so wishes. The C string of the viola is tuned down a minor seventh, probably only possible thanks to the special quality of the instrument ‘Drive’ was originally composed for. Like much of my music ‘Drive’ is an attempt at making possible the resolving of linear time and to start processes that can evolve their own space/time relations.
Programkommentar (SE)
Titeln “drive” syftar till partiturets ickelinjära upplägg som instruktioner längs en cirkel i stället för den traditionella linjära notationen. Det för tankarna till en karta på vilken man i sinnet kan förflytta sig vart som helst när som helst. Ett körschema.
Harmoniken och melodiken är uppbyggd kring ett sextonersackord där varje ton graviterar mot ackordets centrum (se andra cirkeln från mitten). Detta manifesterar sig som ett långt glissando genom hela stycket - något som endast hörs som en skugga som datorn kastar bakom altviolinen - och ger upphov till en mängd oharmoniska mikrotonala spänningar. Detta står i kontrast till de fyra virtuella resonanssträngarna (se tredje cirkeln från mitten) som är stämda till övertoner från de fem huvudackorden - även dessa mikrotonala men i detta fallet harmonisk mikrotonalitet. Mot detta glider bastonen (innersta cireln) från tonen D i en enkel kadens upp till tonikans G.
Dessa tre element spelas av datorn och triggas av altviolinen som i sin tur har tre gestalter som alla relaterar till datorns tre motiv. Altviolinisten behöver inte följa ordningen på motiven så som de står noterade utan kan, och bör, ge sig ut i en växelverkande diskussion med elektroniken.
Det som intresserar mig allra mest i musiken generellt är att skapa förutsättningar för att upphäva den linjära klocktiden och starta processer som kan skapa sitt eget tid/rumsförhållande och utvecklas på egen hand. Liksom så mycket annan av min musik är “drive” ett försök i den riktningen.